Storytime - Min Diabetes historia DEL1

Min diabets debut var den 16 Maj 2017. 
Då fick jag höra för första gången att jag hade diabetes och nu tänker jag dela med mig av den historien. 

Under en längre tid har jag kännt mig trött. Trötthet är något många känner och klagar över, därför trodde jag inte det var något allvarligt. Jag visste att jag inte hade bra sovvanor, matvanor eller träningsvanor.  Jag har en grov övervikt och snarkade på nätterna. Tänker man logiskt så var de inte konstigt att jag var trött. Dock så hade jag också en mental trötthet som gjorde de svårt för mig att ibland ta in information eller ha ork och lust med att göra saker. Jag ville bara sova för att kunna känna mig piggare ett tag, men detta associerade jag med att jag troligen var lat. Detta gjorde stora avtryck på mina studier under denna period. Men de var inte tröttheten i sig som gjorde att jag sökte hjälp. 

Under April månad var de sen en tid planerat att de skulle göra stambyte i den lägenhet som vi bor i. Vilket skulle innebära att vi under vissa dagar skulle vara utan vatten och toalett. Kanske något som alla tycker är lite små jobbigt att stå ut med. När de väl började med arbetet var de bara avstängt under dagarna innan arbete fortsatte i nästa trapp.  Detta var jobbigt då jag pluggar hemifrån, men jag kunde ta mig igenom de. En vecka gick och jag började känna mig oftare torrare i munnen och började dricka mer, vilket jag kopplade att de beroende på min antidepp medicin då den har förmåga att ge mig torr mun. Och ju mer vatten du dricker dessto oftare behöver man kissa. Detta var något som trappades upp under de kommande veckorna och i början av Maj fick vi ett brev där de stod att de skulle stänga av allt vatten i en vecka pga stammbytet. De hade ställt ut en toalettvagn som alla fick använda, men jag kände ändå panik då jag hade börjat bli kissnördig på nätterna och hade ingen större lust att springa upp och ner för trappen mitt i natten. Detta gjorde att jag löste problemmet med att åka hem och bo hos mamma i en vecka.  

Allt var planerat och bestämt inför denna vecka utan vatten. Jag och min pojkvän stod på balkongen och rökte och jag var tvungen att som vanligt springa in och kissa(igen). När jag kom tillbaka skojade jag till de och sa att man nästan kunde tro att jag var gravid så mycket som jag kissar (vilket jag hört är ett sympton) då min pojkvän svara:  "Ja, eller så har du fått diabetes". Vi skämtade bort de och jag trodde aldrig jag skulle ha diabetes, jag mådde annars bra (förutom tröttheten) så jag trodde de var väldigt osannorligt att jag skulle vara alvarligt sjuk. 

Åkte hem till min mamma som planerat och första kvällen där sitter vi och kollar tv, då jag ännu en gång måste springa på toa för att kissa. Jag hade veckan innan vart hemma hos mamma väldigt mycket pga. stambytet så hon hade under den veckan noterat att jag gick ovanligt ofta på toa. När jag kom tillbaka till tvn så nämnde hon de igen att jag gick väldigt ofta på toa och då berättade jag om min pojkväns kommentar att han trodde jag hade diabetes. Hon såg inte alls road ut och tyckte vi skulle ringa VC redan dagen efter.  Vilket jag gick med på. Vad var det värsta som skulle kunna hända? 

 

Leave your comment here:

Name:
Remember?

Mail:

URL:

Comment:

RSS 2.0