Storytime - Min Diabetes historia DEL 2

Jag sov på mammas soffa den natten med tre hundar som skulle ligga helst på mig. Jag minns detta så väl då jag hade svårt att sova, dels för hundarna och dels för att jag ver nervörs för morgondagen. Efter många om och men så somnade jag, men efter några timmar blev jag väckt av mamma som står i högstahugg med telefonen och säger att hon har ringt VC och att de vill prata med mig. Efter att ha svarat på lite frågor tycker de att vi ska komma in för ett besök.
- "Går det att ni kommer redan 08.30, alltså om 20 min?" 
-"Ja, det går bra." 

Eftersom prover skulle tas fastande och vi hade inte långt in till VC så var det väl lika bra att åka på en gång. Liksom få det överstökat så man inte behöver tänka på de.  Vi  kom fram och fick komma in till en sköterska som skulle ta ett stick-i-fingret prov på mig. Jag var lite små virrig då jag vaknade för 20min sen och hade inte alls koll på vad blodsocker var och vad som var högt och lågt. Jag fick en siffra - 24 

Siffran betydde inte så mycket för mig då jag inte visste om de var mycket ellet lite. Men hon sa att jag hade diabetes och jag fick en tid samma dag hos en läkare. Blev förvånad för att de brukar inte vara så att man får tid samma dag, men tänkte att de kanske bara var tur och ju tidigare man får hjälp dessto bättre. 
 
Strax innan lunch hade jag tid. Och fick träffa en doktor som frågade samma frågor jag fått innan, om jag verkligen var säker på att jag inte var gravid och de verkade inte alls som han trodde jag hade diabetes. Men jag var tvungen att ta prover för att se om jag hade diabetes typ 1 eller diabetes typ 2. Efter proverna var tagna fick jag träffa han igen och han sa att vi var tvungna att åka in till akuten för att ta ett av proven där då det var ett speciellt prov man inte kunde ta på en vanlig VC. Aja, ingen stress tänkte jag. De var ju bara ett prov som skulle tas så var i klara för dagen. 

Vi åkte ner till akuten för att ta provet och trodde att de skulle gå relativt snabbt eftersom de bara var ett prov. När vi väl kom in så kändes de som att de verkligen att man var på en akut då de jobbade snabbt, nästan stressande, för att ta blodtryck och EKG m.m. Trodde dom tagit fel patient då jag inte kände mig alls sjuk och att de stressade i onördan. Men blev hänvisad till ett annat rum där jag skulle vänta på läkaren.  

Av tidigare erfarenhet så vet jag att man kan få vänta ett tag på akuten beroende på vad för andra akuta fall de har. Så jag ställde in mig på att få vänta ett tag. De dröjde en stund och sen kom de en sköterksa in för att ta blodprov på mig - jag frågade om de var provet jag kom in för som skulle tas, men det var "bara" prover som läkaren behövde innan denne skulle träffa mig.  Så onördig, tänkte jag då jag bara ville hem och ta de lungt. Varför kunde inte bara en sköterska ta det där speciella provet så jag fick åka hem? 

Väl när läkaren kom och skulle ta provet så sa hon även att de kanske skulle visa sig att jag skulle bli kvar övernatten med dropp eftersom mitt blod var "surt" (Ketoner i blodet) och behövde då renas. Trodde inte först att jag som inte ens va sjuk skulle behövas läggas in. Liksom jag hade ju "bara" lite diabetes. Jag förstod inte allvaret bakom de hela och var lite i chock efter all information jag fått under dagen.  När sköterskan kom tillbaka med namnlapp och sa att jag var tvungen att läggas in förstod jag inte heller allvaret. Det är inte förren jag kom hem och fått mer information som jag verkligen inser hur sjuk jag var. När jag väl las in trodde jag inte heller att jag skulle vara tvungen att spendera en hel vecka på sjukhuset för att jag skulle bli "frisk" igen. 


 




Leave your comment here:

Name:
Remember?

Mail:

URL:

Comment:

RSS 2.0