Ibland mår jag inte så bra.

De är många som idag försöker uppmärksamma om psykisk ohälsa. Hur det idag ska vara okey att må dåligt, att prata öppet om hur man mår. 

Jag mår inte bra, precis som många andra i min omgivning. Men de är inte alltid jag pratar öppet om de eller delar med mig av mina känslor och tankar. De är dessutom sällan folk frågar om hur man mår och de finns ett bra tillfälle att dela med sig av känslor och tankar. Oftas drar man på sig en mask när man får frågan och utstrålar de lilla som faktist är bra. 

Jag har svårt att öppna mig och erkänna att jag mår dåligt. För de finns personer som har de värre. Så varför ska jag klaga om mina "problem" ? 
Jag känner att jag måste bli ärligare med mig själv och faktist erkänna hur jag egentligen mår och på något sätt kunna förmedla de till folk.  Jag är inte bra på att förmedla mina känslor och tankar via ord och de känns som folk har svårt att förstå mig när jag pratar. Därför väljer jag att skriva här.  Där vem som helst kan läsa om de verkligen vill. 

Det jag är ute efter är inte att folk ska känna empati, att folk ska tycka synd om mig. 
Jag vill att folk ska förstå mig och inte ha förutfattade meningar om mig. 
Prata bakom min rygg och anta saker som inte stämmer. 
Speciellt när jag inte är med i diskutionen och kan försvara mig själv och faktist säga sanningen. 
 
Ja, jag mår skit dåligt. Jag gråter varje kväll innan jag ska sova och tycker synd om mig själv. 
Men jag jobbar varje dag på att försöka få det bättre. Och jag vet att de förr eller senare kommer bli bättre. 
Även om allt känns piss nu så finns det ett ljus i slutet av tunneln där allt kommer bli bra igen. 
Jag har inte gett upp och kommer aldrig göra de. 
 
 

Leave your comment here:

Name:
Remember?

Mail:

URL:

Comment:

RSS 2.0